Hej kära läsare,
hur står det till såhär den 27:e? Blev det nåt tjat om maten? Jag har a) en mestadels snäll familj, och b) äter i princip inget från julbordet ändå, så min jul funkade utmärkt matmässigt. Det blev väldigt mycket potatis, quinoa och choklad för mig i jul, men det funkar det med. Är man både vegetarian och glutenfri blir det liksom inte så mycket kvar.
Funderar lite på inriktningen av den här bloggen. Har märkt att jag inte alltid orkar vara sådär påläst och rabbla fakta, iallafall inte så ofta som jag hade hoppats. Det skulle kanske vara värt att skriva lite mer om personliga erfarenheter osv gällande just tjockisskap och fat acceptance istället. Eller också. Det här med kläder är liksom inte min grej, så outfitbilder lär det inte bli några, men det finns ju annat att skriva om.
Som den där kjolen, till exempel. Den är jättefin. Lila, i manchester. Jag köpte den för något år sedan och den var för liten redan då. Inte så mycket, gick igen om jag bara flyttade knappen lite. Så jag köpte den fast jag inte borde, man ska aldrig köpa för små kläder! Inte ens om det är för att “jomen jag kan fixa det” istället för “den här ska jag gå ner i vikt och komma i”. Och sen låg den i ett hörn i nåt halvår och jag gjorde halvformulerade planer om hur jag kunde fixa den, det kanske vore bättre att sy in en kil på vardera sida, blah blah blah, och sen, för några veckor sen, provade jag den igen. Bara för att liksom veta hur jag behövde fixa.
Jag fick den inte ens över röven.
Och alltså. Jag är helt hemma på det här med fat acceptance, men det var ändå så att jag tittade ner på mig själv och tänkte “några kilon bara”. Det är automatiskt. Som någon slags inbränd sanning som man kan försöka att jobba bort, men som är väldigt svårt att tvätta ur.
Det är här som Twitter är så bra. Skrev nämligen något om den där jävla kjolen och inom två minuter hade jag flera hejarop, folk som påminde om att det var kjolen och inte mig det var fel på. Skönt att ha ett eget supportsystem inbyggt i datorn, liksom.
Iallafall så ligger kjolen i tvättkorgen nu. När den är ren och fin åker den upp på Tradera eller nåt. Nu är det ju ingen dyr sak det här, men jag vet att om ingen annan förbarmar sig så gör jag mig aldrig av med den. Färgen är ju så fin.
(Och det, precis där, sista meningen, är det som gör mig så galen. Arghhhhhhh.)
Iallafall. Hej allihop. Tills de fina pålästa orden har lagt sig i rätt ordning blir det bara lite babbel såhär. Det går fint det med.