Såhär blev baddräktsinköpet förresten. Eller “tankini” som det tydligen heter. Storlek 44 från mystiskt märke som inte står på lappen i bak. Fanns inga byxor att matcha så jag kör badshorts istället. Vill dock köpa ett par röda att ha till…
Och jo, jag ser alltid sådär obekväm ut på bild.
Jamen jag vet. Skulle inte skriva på ett tag. Är fortfarande utan ork, men ramlade över det här inlägget av Isabelle Ståhl. Hon skriver om det där med att bantningstidningar liksom har blivit nästan pro-ana. Exempel:
Tidningens retorik påminner starkt om den på pro ana-forum. De skriver hånfullt om ”Den där inre rösten som tycker att du är ”värd” något extra” och menar att man ska påminna sig om vad det är man vill unna sig – ”att gå ner!” Man ska tänka att ”hungerkänslorna kommer och går, ingen anledning till panik.” Hungerkänslorna ska helt enkelt tränas bort. Man ska ”ha koll” på tankar som att lågt blodsocker skulle vara en ursäkt för att äta, för det är det enligt tidningen inte. Man ska inte bara ständigt identifiera begären och förhålla sig till dem, man ska skämmas så mycket varje gång de dyker upp att man vill radera dem. Att dietshakes som Hunger control dykt upp på Ica är ett annat exempel på industrins flirt med pro ana-forumens retorik. Ätstörningen har blivit hälsa.
Gå och läs.
Hej fina bloggläsare.
Känner mig sådär utbränd för tillfället. På tjockisprat. Eller ja, bantningshets. Vart man än går finns det. Löpsedlarna skriker GÅ NER FEM KILO PÅ EN VECKA (obs, liten överdrift). Facebook-reklamen tjuter HÄR ÄR MAGTIPSET DIN DIETIST INTE VILL ATT DU SKA VETA! Varje artikel man läser på Aftonbladet eller liknande har reklam på sidan som pratar om VIKTBUBBLAN eller vad det nu heter. Utanför hälsokostaffären förmanar en plansch KÄRLEK BEHÖVER INGA HANDTAG. Hemma hos mamma ligger en GI-tidning. Kusinen har kört fetmaoperationsgrejen. (Inga pekpinnar. Inga förmaningar. Body autonomy.) Mormor pratar LCHF. Twitter, bloggar, Facebook, överallt finns det. Ilskna inlägg. Upprörda MEN VAFAN? plus länk.
Och jag blir bara trött. Vill bara lägga mig i en hög och inte gå ut mer. Orkar inte. Draåthelvete.
Ville bara säga att ibland går det inte. Ibland orkar man inte kämpa emot. Vara smart och påläst. Protestera. Diskutera. Argumentera. Ibland tar hjärnan semester. Så är det här ungefär nu. Därför blir det inte mycket skrivet. Istället köper jag bikini (eller ja, en halv, underdelar gick bara upp till storlek 42) och går och badar. Kanske blir det en bild på inköpet. Kanske inte. Den som lever får se.