October, 2011

various — 1 Comment
31
Oct 11

Happy Halloween! (Eller nåt.)

Källa: http://www.reddit.com/r/gaming/comments/lteey/dont_startle_the_witch

En kompis till mig klädde ut sig till the witch i Left For Dead till Halloween, och postade bilden på sin utklädnad på Reddit. Och eftersom det är internet vi pratar om är det väl inte så särskilt förvånande att elaka kommentarer började rasa in. Dock har min vän självförtroende nog att bita tillbaka (det är inte alla som har det, inklusive mig själv), och svarade bland annat med: “I am pretty well-fed, must be my ample supple of brains from asshats that think they can get away from me” och “It’s true, but unfortunately I wasn’t willing to go anorexic for an authentic costume. Maybe next year”). Men egentligen var det något helt annat som fick mig att stanna till, nämligen det faktum att några kommentatorer sa ifrån och tyckte att fat bashandet inte var okej. Och det i ett kommentarsfält. På internet! Har aldrig hört på maken.

Några exempel, eftersom det alltid gör mig glad att höra sånt här:

ITT: why stereotypes of gamers being generally horrible people exist.

Upvotes for confidence. It’s always badass to see a girl with too much confidence and wit to roll over when the internet nasties try to come out of the woodwork. Thanks for restoring just a little bit more of my faith in humanity.

Wow, of 12 comments 8 are fat jokes, the girl is reading the thread, and she’s not even grossly overweight. This is kind of embarrassing to read.

I think this still falls well under the range of “average weight.” It’s quite a nice costume and it’s a shame that the only reason people are hating is that she’s not rail-thin.

To be fair, it’s fucking Halloween. It’s obvious that she’s from L4D, and people should stop being dicknozzles and just not comment on weight. Someone sees this picture that a girl obviously went to time and effort to make and post. They think “Hey, I can make that person feel like shit.” and post a comment about them being fat. That’s hate filled. OR; Someone sees this picture and thinks “Oh man, I’m gonna make an awesome fat joke for KARMA!” That’s hate filled and stupid.

What is this, youtube?

Och nej, hon är inte vad man kan kalla tjock. Väger lite över medel, men inte så mycket mer. Och det jag började fundera på då var hur mycket hat man får utstå om man är death fat och råkar vilja klä ut sig på Halloween eller köra cosplay. Jag googlade lite, eftersom jag var ganska säker på att jag hade läst något om det innan. Jag hittade inte det jag letade efter, men ramlade istället över ett antal blogginlägg på andra ställen.

Icke-relaterat till texten, men visst ser de awesome ut? Källa: http://lifeonfats.wordpress.com/2010/09/07/yes-us-fatties-can-wear-costumes-too

Bland annat finns det ett inlägg som pratar om hur man, om man börjar prata om “size appropriate” cosplaying, stänger ut fler kvinnor än män. Jag måste erkänna att jag vet väldigt lite om just hur det ser ut i spel – jag är mera inne på böcker osv – och kan egentligen inte uttala mig om huruvida manliga karaktärer kommer i flera olika storlekar, men det här med att kvinnor mer eller mindre finns i två utföranden låter ganska troligt.

Såhär:

On the other hand, there’s a very small variety of female body types allowed for characters in games. The most perennially popular of course is “thin, with large breasts.” Occasionally we also see “thin and girlish:” that is, thin with small breasts, for the waif-type characters.

Now it may surprise you to know this, but these are not the only sizes that women come in. It is possible to be neither fat, nor thin, but somewhere in the middle. It’s possible to be naturally curvaceous, but with thick legs. It’s possible to be pear-shaped. It’s possible to be basically curvy, but have a bit of a round tummy. If you fall in to that last category, like I did when I was younger and thinner, there is exactly one female character in all of geek media that I can think of that you can dress up as “appropriately.” Thank you, Sam Kieth. It’s a start. Of course the only cosplay I can find of Julie, the world’s only comics heroine with a belly, is done by a girl with a flat belly. I’m sure I’m the first to complain.

I’m just not sure that male geeks get this: that all the cool female characters out there generally look the same. They all have a very small variety of body types, while it’s acceptable for male characters to have a wider variety of body types. And that when you say, people should only cosplay something that’s “an appropriate shape,” you’re shutting out a lot of women from a lot of options.

Och det är ju just det. Visst, cosplay handlar om att gestalta en karaktär, men oavsett hur man vänder på det så ser ingen av oss ut exakt som en skådespelare eller en figur i ett dataspel eller vad det nu kan vara. Det är helt omöjligt. Så varför envisas så många med att man ska följa kroppstyp? Är det bara samma gamla tjockishat, det faktum att vi är så vana att media, i vilken form det än må vara, visar smala smala smala, eller något helt annat? Det är svårt att säga.

Sen kan man ju prata om att det här är internet och det vet väl alla hur folk är här, men alltså. Ska första tanken vara “jamen det är klart att folk hatar på det”, snarare än “WTF”? Det har skrivits hur mycket som helst om spel och kvinnoroller och hur tjejer behandlas på diverse spelforum, men det vågar jag överhuvudtaget inte peta i. Jag vet för lite. Besök dock gärna Discordia, där skrivs det en hel om just detta.

Källa: http://fuckyeahfatpositive.tumblr.com/post/10525680538/ive-been-wanting-to-post-this-picture-for-a-while

Och för att avsluta det hela så hittade jag Fuck Yeah Fat Positivity, som har ett underbart inlägg om att strunta i vad folk säger och att klä ut sig till det man vill, oavsett hur man faktiskt ser ut. En hel del av det som sägs där har jag redan avklarat, men slutet på inlägget var så otroligt talande för hur svårt det här är egentligen.

One of the best things was, I had fat girls coming up to me all weekend thanking me for doing the cosplay. People told me things like, “You always see skinny girls doing cosplays like this, I’m glad to see someone more my size doing it too!” and “I am so glad to see a well-made, tasteful, plus-sized Sailor Jupiter!”. I had an awesome time, I felt beautiful in the costume, and I hope that I encouraged more of us fat girls to get out there, love their bodies, and cosplay whatever the hell they want. I think I did the character justice, and fuck anyone who says I didn’t because I’m fat. And if the character could crawl out of the TV right now and talk to me, I think she’d approve.

various — 4 Comments
2
Oct 11

När pengarna inte räcker till

SOC, löparbyxor, 249 kr.
Nike, träningslinne, 199 kr.
Adidas D Firebird, 699 kr. (Dock köpt för 15 år sedan…)
SOC, sport-bh, 199 kr.
Adidas Escalate Stability, 799 kr.

Jag frågade ju om tips på träningskläder för ett tag sedan. Därför tänkte jag nu visa hur det blev egentligen. Än så länge har jag inte köpt någon löparjacka, som någon tipsade om (pengabrist) och adidasjackan från 1996 får duga. Den är ändå mycket smidigare än valfri luvtröja, så tills det blir svinkallt funkar den bra.

Men byxorna! Vilken revelation. När jag gick till Stadium var jag beredd på att gå där ifrån fräsande som en arg katt om att bara tjejer i storlek 36-38 (40 om man ska vara generös. 42? Ehhhh… Kanske) kan köpa träningskläder sådär rätt upp och ner. Och jo, jag muttrade mig igenom tjejavdelningen, och var beredd på att ge upp när jag såg skylten LÖPARKLÄDER. Rusade dit och hittade då de här. Storlek XXL, herrstorlekar, lite fladdriga och så, men otroligt lätta och mycket varmare än de ser ut.

Jag kör med billig SOC sport-BH, random träningslinne jag hittar i garderoben (har ett antal, de flesta köpta på rea), och så skorna som min arma moder snällt betalade åt mig.

Anledningen till att jag pratar så mycket om just priser är att jag funderade på att teckna gymmedlemskap bara över vintern, kollade in priserna och ramlade baklänges. Det pratas mycket om att de med minst inkomst ofta har sämre hälsa. De är tjockare, de har mer hål i tänderna, de sköter sig inte. Och sen börjar man prata om att UTBILDA dessa stackars korkade människor eftersom de bara inte FÖRSTÅR.

Därför vill jag ge er några prisexempel på gym här i min lilla stad. Jag gillar att springa utomhus, men när det är två meter snö är det inte så kul. Men såhär är det:

Gym 1 ligger precis bredvid en busshållplats, väldigt bra och smidigt:

Helår, per mån: 349 kr
4 månader, per mån: 619 kr

Gym 2 ligger, tja, kanske 5-10 minuter från närmsta busshållplats, inte riktigt lika bra standard vad jag har hört:

Helår, per månad: 249 kr
3 månader, per månad: 299 kr

Friskis och Svettis, ca 20 minuter från närmsta busshållplats, om man inte vill byta buss då:

Helår, per månad: 215 kr
3 månader, per månad: 460 kr

Gym 2 skulle kanske funka för mig, även om anledningen till att jag sade upp mitt medlemsskap i våras var just att 299 kr var för dyrt för mig. Jag hade då varit medlem i gym 1, och sedan dess har alltså priserna gått upp såhär mycket. Sexhundra kronor i månaden. Ärligt talat.

Och jo, 300 kr i månaden är kanske inte så dyrt, iallafall inte om man jämför med gym 1. Men ändå. Alla har inte råd med det heller, och det är inget att skämmas för. För min del betyder det skogen, iallafall tills det börjar snöa. Jag älskar att springa där, det gör mig glad på många sätt, men det skulle vara skönt att kunna göra sin runda inomhus och inte behöva sluta träna på vintern.

Och då har vi knappt ens pratat om det där med bra skor (är inne på tredje paret nu), träningskläder som inte hindrar mer än de hjälper, eventuella knäskydd (de jag vill ha kostar över fyrahundra styck) eller vad man nu kan tänkas behöva. Så nej, träning är inte för alla. Det är inte ‘bara’ att gå ut i skogen. Att hitta ett gym och snällt teckna sig för autogiro (vilket, om man är så fattig som mig betyder övertrassering nästan varje månad). Vi är alla olika. Vi har olika möjligheter, olika behov, och det som funkar för en person funkar inte för alla.

Just nu har jag väldigt kul när jag tränar sådär på egen hand. Jag kan springa i tio minuter nu, vilket inte låter så mycket, men som för mig är något enormt. Om jag bara kunde på RunKeeper att funka på min gamla skraltiga mobil så skulle jag kanske veta hur långt jag sprang också. Inte sådär värst långt skulle jag tippa. Ett par kilometer antagligen. Ja, om man räknar in bitarna jag går också.

Jag hoppas bara att när jag sätter igång igen efter vintern så blir det lättare än när jag började från första början. Några månader utan träning är trots allt något helt annat än över tio år utan minsta springsteg.

Och nej, jag har inte gått ner i vikt. Dock kan jag springa till bussen utan att kollapsa, och dammsuga utan att sätta mig ner och vila emellanåt. Och det är det som är det viktigaste för mig. Jag vill inte bli smal och snygg (ha, likely story). Jag vill bara orka. Och det gör jag. För det mesta iallafall.