January, 2012

various — 8 Comments
17
Jan 12

En liten update

Hej fina läsare.

Jag måste bara erkänna en sak för er. Det finns en anledning till att jag inte har skrivit så mycket de senaste månaderna. Jag har börjat jobba. Eller ja. Praktisera. Det är inte därför, egentligen. Men jag äter sämre mat nu. Mycket sämre. Jag orkar inte träna längre. Och jag har börjat gå ner i vikt. Jag mår sämre, eftersom maten jag äter inte är lika bra för mig, kroppen är sur på mig för att jag inte springer längre och jag väger tio kilo mindre. Tolv, kanske.

Jag fattar inget.

Jag har liksom predikat att det inte spelar någon roll vad man äter eller hur man äter det, bara man mår bra. Man har en grundvikt och kroppen brukar hålla sig däromkring. Och här sitter jag, äter nachochips till lunch alldeles för ofta. Dricker för mycket Pepsi. Det är konstigt. Jättekonstigt. Och det känns som att jag inte följer mitt eget recept längre. Jag kan liksom säger hela dan att intuitive eating är bra och att man inte ska tänka på det där. Och sen kommer jag hem efter mina timmar på jobbet och äter första bästa mat, orkar inte laga, blir så trött. Mina energinivåer är inte samma som de flestas. De är lägre, mycket lägre, så det är naturligt att sova sig igenom middagen efter att ha varit i affären fem eller sex timmar, men det betyder inte att det är bra för mig.

Jag vet att det inte är det. Men magen är mindre och kilona färre (dock inte så många färre; typ 85 tror jag) och tankarna om att det är på något vis bra går inte att bli av med.

Så det är därför. Det känns liksom inte riktigt rätt att skriva om det här när jag inte kan leva som jag lär eller wtf ever man ska kalla det. Jag kommer nog över det hela. Tror jag. Kommer tillbaka. När jag vänjer mig. När jag får ordning på mig. Tills dess… Ja. Det blir inte så mycket gjort här.

PS. Jag älskar dock praktiken. Det är i en tygaffär. Himmelriket. Det är bara tröttman jag blir… trött på.

various — 2 Comments
3
Jan 12

I have no content of my own

Jamen hej. Känner ni ens igen mig? Det är så länge sen jag bloggade något som inte bara var ett snabbt citat nu. Jag har inte riktigt bloggat någonstans alls, det måste sägas, men ändå. NaNoWriMo tog kål på mig, och då blev det liksom bara så.

Men jag tänkte ändå peka er mot några inlägg ni säkert hört talas om redan (isåfall, gå och läs igen), eftersom de är viktiga och det är roligt att se vad andra har att säga om det också. Och jo, jag hade nog tänkt att skriva om det här också, men de hann liksom före, och säger så mycket klokt, så jag står över.

Det började med att Isobel Hadley-Kamptz skrev ett inlägg om en artikel hon hade läst som handlade om just det där som jag har skrivit så mycket om. Det som slog henne – och mig med då jag läste den – var just den konstanta medvetenheten om mat som krävdes för att personerna i artikeln skulle klara att stanna kvar på sin nya, lägre vikt. Bland annat har vi kvinnan som ringer till restaurangen innan hon går dit, så att hon vet vad hon kan beställa som inte är för kaloririkt. Som Isobel konstaterar; det är just det här som är en ätstörning.

Det tog självklart inte lång tid för någon att rekommendera LCHF i kommentarerna. Sådär som man gör när någon pratar ätstörningar. Uppenbarligen. Det skulle jag också kunna prata länge om, men innan jag kom så långt hann både Julia Skott och Cyborg-Christina skriva om det, så… jo. Gå och läs deras inlägg.

Och kom ihåg: ätstörningar finns i så många fler varianter än bara anorexia. Det handlar mer om mentalitet (eller ja, minst lika mycket iallafall) som om faktiskt viktnedgång. Alla som bantar är inte ätstörda, men det är så himla mycket vanligare än man skulle kunna tro. Jag bryr mig inte vad folk säger, att inte våga äta på restaurang utan att kolla först vad som är “säkert” att äta, att räkna varje kalori man bränner eller äter, och så vidare. Inte normalt. Inte på något jävla vis.

Så är det bara.