Hälsa är mer än en siffra

Det känns som att det enda jag har gjort den senaste veckan är att klicka “misleading” på Facebook-reklam för bantning. De kom tillbaks gång på gång tills jag skrev något mindre trevligt med versaler. Nu är ju det där med att svära och gapa på folk som inte tycker som mig själv inte något jag vanligtvis sysslar med, men fan vad provocerande det är.

Och med tanke på det skulle jag vilja skriva lite mer om bantningspreparat, och vad som räknas som “lyckat” när det kommer till denna form av bantning. Jag har försökt att hitta lite fakta om hur verksamt just den formen som det gjordes reklam för var (och jag nämner den inte med namn eftersom jag inte vill ge dem minsta lilla länk), men det finns faktiskt en del studies som visar på att just den här bantningsformer var relativt lyckad.

Grejen är dock den att en bantningsform för att anses vara lyckad av amerikanska Food and Drug Administration, det vill säga den instutition som kontrollerar och godkänner olika sorters mediciner och hälsokostsprodukter, bara behöver resultera i 5% viktnedgång. Detta skrivs det om i bloggen Living 400 lbs, som jag verkligen rekommenderar, den är väldigt fascinerande.

I nämnda bloggpost påpekar hon även att detta hos en person som väger hundra kilo bara är fem kilo. Och hur många känner att de efter en bantningskur där de har gått ner fem kilo har “lyckats”? Inte så många skulle jag tippa på.

Vidare skriver hon i ett helt annat inlägg om hur folk ofta förväntar sig att rasa i vikt på ett sätt som överhuvudtaget inte rekommenderas, ens inom så kallad “obesity treatment”. Det man rekommenderar nämligen inte att banta ner sig till det som kallas “normalvikt” enligt BMI. Nej. Det som amerikanska (förlåt att det är så USA-centric här, det blir så ibland) National Institute for Health rekommenderar är nämligen ca 10% av din startvikt. Det är alltså dubbelt så mycket som ett bantningspreparat behöver resultera i för att anses lyckat, men ändå en ganska liten del av en persons vikt. Om jag till exempel skulle gå ner 9.5 kilo, 10% av min nuvarande vikt, så skulle jag gå från långt ner på fetma-skalan till högst upp på övervikts-skalan. Inte så stor skillnad, med andra ord.

Som hon skriver:

I’ve lost 10% of my baseline weight many, many times in my life. I’ve never had a parent, teacher, or medical professional congratulate me for it. The closest I ever got was being told to “keep it up”. Because 10% is not enough. Because I was still fat. If losing 10% of your current weight would get you into the “normal weight” range, you’re not very fat. (Of course, most people who are fat aren’t very fat.)

En annan viktig poäng som hon påpekar är att tjockisar (och det här blir ofta mer vanligt ju mer man väger) ofta har förhoppningar att gå ner minst dubbelt så mycket som rekommenderat, minst tjugo och ofta trettio eller mer procent av sin startvikt. Och då är det inte så konstigt att man misslyckas, eller hur?

Detta är viktigt att påpeka eftersom läkare, sjuksköterskor och framför allt de som säljer bantningspreparat och “life style changes”, typ Viktväktarna, inte använder sig av en modell som har godkänts av någon medicinsk kommitté. Tvärtom. Vidare kan man prata om att NIH faktiskt påpekar att man måste fortsätta med en vis diet resten av livet för att gå upp i vikt. Det säger man sällan på Viktväktarna, eller hur?

Och även om jag personligen inte tror på bantning (nej, inte ens om det är fem eller tio procent), så är det nästan skönt att se en sådan här officiell sammanställning. Det får en liksom att känna åtminstone lite hopp om det där med vikttjatet. Det skulle förstås hjälpa om läkare och annan sjukdomspersonal faktiskt använde sig av de här kriterierna, men det är väl en diskussion för en helt annan dag…

PS. Jag vet att vi inte NIH i Sverige (vi har Läkemedelsverket istället), men eftersom många bantningspreparat och andra viktnedgångsmodeller är baserade på något som kommer från USA från början så tycker jag ändå att det är intressant att prata om. Och om du vill läsa den publikation som Living 400 lbs fick den här faktan ifrån så länkar hon till den i blogginläggen jag nämner ovan.