2010/02/03
Posted by Kaia
Bloglove, del 1: The Fat Nutritionist
Okay, jag har bestämt mig för att blogga lite om olika fat acceptance- och/eller feministbloggar, dels eftersom det finns de som beskriver det jag vill säga så himla perfekt, vilket förtjänar ett särskilt omnämnande. Så här kommer jag att skriva lite med länkar till de bästa inläggen (in my opinion) av olika bloggar, osv.
En av mina favorit-FA-bloggar är The Fat Nutritionist. Det är en dietist som också råkar vara fet, och som delar med sig av diverse advice gällande just det här med vad mat innehåller, näringslära, osv. Ofta understryker hon att mat är just mat, varken mer eller mindre. Vi behöver mat för att överleva, och det viktigaste är inte “nyttig mat” eller “smal mat” utan bara “tillräckligt med mat”. Ju större tillgång på mat och livsmedel vi har, desto bättre och mera avancerad mat kan vi skaffa, det är större chans att maten är både god, nyttig och rolig att äta.
Detta förklarar hon i inlägget If poor people only understood nutrition! med hjälp av Ellyn Satter’s hierarki för matbehov. Den är alltså byggd utifrån Maslovs behovstrappa, och hela artikeln på detta kan du ladda ner här som PDF.
Som du kan se så ligger “instrumental food”, vilket jag tror betyder mat som är nyttig och därmed har en mer komplex funktion än mat som “bara” är god eller i tillräcklig mängd, ganska långt upp i denna pyramid. Detta betyder även att en anledning till att människor som har dåligt med pengar ofta föredrar mat som anses vara sämre (snabbmat, chips, etc.) över nyttigare alternativ är att de helt enkelt har begränsat med pengar och därmed väljer något som mättar snabbt och är gott, även om det inte är så bra på dem.
Vidare förklarar hon att anledningen till att vi, när vi har skippat en måltid eller är mitt inne i en bantningskur börjar få världens cravings för något som är fett och relativt onyttigt så är det eftersom kroppen behöver energi och energi är lika med kalorier:
It’s not because you lack willpower or have an inborn preference for BAD, BAD JUNK FOOD — it’s because those foods are naturally jam-packed full of what you need right that instant: energy. Meaning, calories — most of them coming from carbohydrate (whether it’s starch or sugar) for instant energy, and fat for MORE energy (and tasty, creamy mouthfeel, to boot.)
Visst att man ofta får blodsockerfall och liknande om man väljer något sött när man behöver energi, men kroppen bryr sig i många fall inte om detta, utan ber om något som ger energi SNABBT.
Ett av mina absoluta favoritinlägg av hennes är dock ett helt annat, kallat Food isn’t poison. Titeln säger väl egentligen allt, men okay, ska utveckla hennes argument en aning. Här pratar hon nämligen om att mat blir (om man inte har någon sorts allergi eller sjukdom som betyder att man MÅSTE avstå från vissa sorters mat, förstås) farligt först när man förvägrar sin kropp något visst näringsämne. (Och som någon som har haft läskigt lågt B12-värde kan jag verkligen skriva under på hur shitty man mår när man gör detta!) Hon förklarar att mat har många olika näringsämnen av just den anledningen att det skyddar kroppen mot att få för mycket av ett specifikt ämne. Detta sammanfattas väldigt bra i följande citat:
Despite what the media and some healthcare professionals and the culture at large seems to think, humans actually have a finite capacity for consuming food.
Which is why it’s pretty rare that harm ever comes directly from eating too much food — harm usually comes from eating a particular food in such quantities that, by physical necessity, it displaces other foods that you need.
Not because that food is poison, or because you broke the universal law of How Much Should Be Eaten. But because you missed out on something else.
Det är jag som har lagt in det kursiva, btw.
Och som avslutning kan jag notera att hennes senaste inlägg handlar om viktväktarna och faktiskt visar the demographics hos dess deltagare. Sammanfattningsvis så är de mestadels kvinnor, de flesta över 40, de flesta tjänar relativt bra och – det hon påpekar mest av allt – inte särskilt feta ens till att börja med.
Intressant läsning, överhuvudtaget.

2 Comments
2010/03/13
Spännande och inspirerande blogg! Jag snubblade över den när jag googlade runt lite om yrket som diestist. Jag ska definitivt läsa mer om The Fat Nutrionist. Det låter som det är lite i linje med Gisela Van der Ster, har jag rätt?
2010/03/14
Åh, kul att du hittade hit. Och jo, det låter som att det är lite samma tänk här. Jag har mest läst om det här på engelska, men nu vill jag definitivt kolla in några av hennes böcker för att se vad de handlar om, och om de är bättre än “Bli vän med kroppen och maten” som jag läste för ett tag sen och blev helt arg av.
Leave a comment