Hälsa är mer än en siffra

Några bilder för att illustrera mina olika matvanor de senaste tio åren, och det faktum att jag just nu, med storlek 46/48 är hälsosammare än jag någonsin har varit. Min hälsa är alltså helt oberoende av hur smal jag har varit, och så är det hos de flesta. Stay tuned för mer om detta!

Såhär såg jag ut år 2001. Kortet är taget i Östersund, dit jag hade flyttat för att bo med min dåvarande flickvän. Jag minns att vi hade gått och levererat några krönikor till en lokaltidning som hon skrev för, och stannade någonstans mellan deras redaktion och Stortorget och tog de här korten. Men en riktig old-school systemkamera.

Jag hade precis flyttat hemifrån och levde på Quorn-filéer, pommes frites och bearnaise-sås. Enda grönsaken var råa paprikor, som var den enda jag gillade på den här tiden. Var mittemellan normalt ätande och ätstörning; vissa dagar åt jag inte alls, och andra åt jag feta saker, som de som nämns ovan. Jag mådde riktigt dåligt psykiskt och undrade om det var något fel på mig som inte klarade av att sticka fingrarna i halsen som andra jag kände.

Jag rökte, drack mycket alkohol, tränade inte överhuvudtaget och hade storlek 40-42.

Såhär såg jag ut cirka 2005. Kortet är taget i Jacksonville, Florida, där jag bodde med min dåvarande pojkvän. Mamma tog kortet när hon var och hälsade på, och sa faktiskt inte ett ord om hur äckligt smal jag var. Notera att jag (mer eller mindre) hade tagit mig ur ätstörningsträsket vid det här laget, och det hade alltså inget att göra med hur smal jag var.

Vi var veganer för att vi var tvungna (jag var vegetarian, han fick led- och muskelvärk av mjölkprodukter), och levde mest på snabba kolhydrater som t.ex. läsk (tre-fyra burkar om dagen), pasta och kompletterade med frysta grönsaker.

Jag lagade ganska bra mat då, tror jag, men allt gick rakt igenom mig och jag förstod inte varför. Fem år senare skulle jag få reda på att jag hade Celiaki, och vi åt nästan enbart saker med gluten i, så det är inte konstigt att jag var så smal!

Jag rökte ibland, drack aldrig, tränade inte överhuvudtaget och hade storlek 38.

Såhär ser jag ut nu. Kortet är courtesy of lillasyster, så jag vet inte varför det går rakt ner i min urringning. Lägg särskilt märke till att jag har lagt på mig cirka en decimeter runt tuttarna, har en riktigt ordentlig mage och ser bättre ut än på de andra bilderna.

Jag äter numera vegetariskt (ja till mjölkprodukter, nej till ägg) och glutenfritt, vilket innebär mycket ris och potatis, färska grönsaker, tofu och Quorn-färs, som är enda vegetariska produkten utan vete-ingredienser, gröt, frukt, popcorn, läsk och M&M lite som jag känner för. Jag tar även diverse mediciner för att få ordning på mina dåliga värden, särskilt mitt B12-värde som var så dåligt att min läkare ringde mig och lät som om jag var döende när han fick tillbaka provsvaren.

Jag äter alltså mer varierat, både nyttigt och onyttigt, precis som jag vill, vilket är själva grundtanken när det gäller intuitive eating.

Jag röker inte, dricker cirka två gånger per år, går ut och går cirka tre gånger i veckan och har storlek 44/46 upptill och 46/48 nertill.

Tanken med de här tre bilderna är alltså inte att visa hur duktig jag är, utan hur vikt förändras beroende på omständigheterna; jag var mycket smalare som icke-ätstörd med obehandlad Celiaki än jag var när jag matvägrade. Nästan all vikt jag gick upp när jag återvände till Sverige var pga. att jag åt mer “riktig” mat, eftersom jag inte hade lika dåligt med pengar som när jag bodde utomlands.

Imorgon tar jag upp grunderna inom fat acceptance, health at every size och intuitive eating. Good times!