Och bara minuter efter jag hade skrivit att jag inte riktigt orkade blogga så exploderade Twitter med ilska över en viss Marie Claire-artikel. Från vad jag har hört så är Marie Claire en typisk damtidning, amerikansk såklart, och artikeln ifråga handlar alltså om en amerikansk sitcom. Den handlar om två tjockisar och då Marie Claire ville skriva något om den så valde de en tjej som är, eh, före detta anorektiker och bulimiker.
Bra där.
Det har skrivits enorma mängder där det hela har argmenterats för och tjejen som skrev det har bett om ursäkt och nu letar Marie Claire gästbloggare som kan ge ett annat perspektiv på det hela. Dock skulle jag vilja belysa två stycken tweets (well, tre) innan jag springer och gömmer mig.
Författaren Maureen Johnson twittrade följande:
Dear @MarieClaire, your choice to publish that piece on overweight couples was stunning. Have you even READ it? Do you not have EDITORS?
My problem with the @MarieClaire article is more with the editors than the writer. The writer states she is/was anorexic. The magazine…
…not only let a sloppy and strange article out that did damage to readers, they also fed the writer’s own disease.
Zaftig Vegan (underbart användarnamn, no?) skriver sedan:
i get that people are pissed re: fatphobia on the marie claire site. i’m angry too. but is trolling the author an appropriate response?
(Källa: 1.)
Och alltså, mest av allt vill jag skrika FUCK YOU till Maura Kelley, som hon som skrev inlägget heter, men det är inte så konstruktivt, särskilt som hon har, enligt egen utsago, varit besatt av att vara smal God-knows-how-long. Nej, då muttrar jag hellre om Marie Claire. Visst, man kan inte förutsätta att en arbetsgivare ska veta allt om sina skribenters mentala hälsa, men det skulle hjälpa om man läste artiklarna innan de lades ut.
Eller nåt.
Iallafall. Läs här eller här om du vill veta mer. Själv tänker jag bara säga “meh” och gå och lägga mig.