Har haft det här liggande som draft väldigt länge. Det handlar inte om fat acceptance egentligen (eller överhuvudtaget) men eftersom jag får så många kommentarer på inlägget om blyghet så ville jag skriva lite om det ändå. Det inlägget handlar om att “jomen jag hade pojkvänner fast jag var tjock” används som ett argument för att det går att vara nöjd med sitt liv även om man är tjock.
Eh, gå och läs om du vill veta mer, annars blir det ännu en utläggning på samma ämne. Men alltså, blyga människor. Läste nyligen ett par artiklar på Psychology Today’s hemsida, om introverts. Och hjälp vad det förklarar hur jag är! Och många andra med mig, tror jag.
I den första hittade jag det här:
When psychologists Catherine Caldwell-Harris and Ayse Ayçiçegi compared U.S. and Turkish samples, they found that having “an orientation inconsistent with societal values” is a risk factor for poor mental health. The findings support what the researchers call the personality-culture clash hypothesis: “Psychological adjustment depends on the degree of match between personality and the values of surrounding society.” To the extent that introverts feel the need to explain, apologize, or feel guilty about what works best for them, they feel alienated not only from society but from themselves.
Vilket, efter lite funderande, fick mig att undra om det inte går att jämföra med att vara tjock. Nu finns det iochförsig hundra olika anledningar att känna sig utanför och alienerad från sig själv. Om vi pratar rent kroppsligt så är det första jag kommer att tänka på är just sjukdom som gör att man inte riktigt har kontroll över sin kropp längre, men det gäller även när man är tjock. När man känner som att kroppen är ens största fiende, den blir aldrig smalare, den får cravings man inte kan stå emot, den är helt enkelt frustrerande och hemsk att ha att göra med.
Ungefär så fungerar hjärnan när man är introvert. Och hur blir det då om man är både det och tjock? Blir det värre? Svårare att säga “jo, jag är tjock och jag mår bra och jag behöver inte förklara och rättfärdiga min kropp med att jag har iallafall pojkvänner och kompisar, sådetså!”
Jo, det blir det nog. Helt enkelt därför att man inte kan säga “jamen jag är ju iallafall snygg” eller “jag är iallafall social”, “jag har vänner och familj och pojkvän/flickvän/man/fru/partner/etc” som något slags försvar. Och det där med att man ens behöver försvara sig för att man är tjock skulle jag kunna prata om i evigheter, men nej. Jag sätter punkt där.
Och notera att jag INTE sätter likhetstecken mellan “ha något av ovanstående” och “rättfärdigar sin tjockhet”; det är inte alls det jag säger. Det är de som faktiskt säger det här jag pratar om. Inte samtliga tjocka som en enda stor homogen grupp.
En annan artikel, eller nej, ett blogginlägg säger för övrigt såhär om introverts:
I do have friends with whom phone conversations get deep and I enjoy those, but they require a block of time. When that kind of call ambushes me, it derails my whole day. I try to schedule them–and even so, a certain amount of bullet biting is necessary for me to keep the appointment.
Introverts tend to be slow thinkers and responders and long pauses don’t go over well on the phone. If I am on the phone with a talkative person, I struggle to get my say. I end up doing a lot of listening and uh-huhing. After a while, I get bored.
It can be difficult to focus a busy, busy introvert mind on the abstraction that is telephone conversation. Listening to one thing and seeing something else is a lot of sensory input piled on top of everything that’s already going on in our heads. This is exhausting and my mind often drifts back into itself; I have to force it back to the conversation.
Det där hade absolut inget med diskussionen att göra. Dock är det så väldigt sant att jag skriver med det ändå.
Men, nu vill jag gärna höra ifrån mina läsare. Tror ni att det är svårare att vara tjockis om man är blyg eller introvert? Är det svårare när man inte kan försvara sig på detta vis? Är det sjukt att man ens ska behöva göra det? (MItt svar: ja.) Och hur svårt är det att inte göra det, om man nu råkar vara tjock men utåtriktad?
Det här är bara lösa funderingar jag har. Säg gärna vad du tycker, skulle vara intressant med en diskussion på ämnet!