Posts Tagged: hälsa

various — 1 Comment
30
Aug 12

Största möjliga tystnad

Jag har övergivit bloggandet nästan helt. Alla bloggar, och jag har ganska många. Twitter med, till största delen. Jag Instagrammar, men det är nog allt. Det är inte naturligt för mig att inte skriva precis jämt, så jag vet inte riktigt vad som händer här.

Jag har tankar om fat acceptance och om health at every size, men på något vis känns det som att jag inte riktigt är den som ska skriva om det längre. Jag har tappat en fjärdedel av den vikt jag hade när jag var “frisk”. När jag mådde bra. Och jag vet att det är FEL FEL FEL, men på något vis känns det som att jag inte är kvalificerad att prata om det här längre. Fast jag ragear över korkade reklamer, idiotiska artiklar och vidriga tidningsomslag, precis som förut. Eller, som det är ganska ofta nuförtiden när jag mår som jag gör, inte orkar göra mer än att sucka uppgivet.

Det är så mycket jag inte orkar längre.

Obs detta är inget hejdå. Jag kommer finnas kvar. Men jag tyckte att ni borde veta varför jag inte bloggar baddräktsbilder (jag vill inte visa upp mig som smal – fortfarande överviktig om man frågar BMI, men ni vet jag jag tycker om det – det är fel budskap), varför jag inte skriver så mycket som jag brukar (fast jag egentligen har så mycket att säga) och varför jag inte riktigt orkar.

Med det ur vägen måste jag säga en sak eller två om mitt jobb. Eller praktiken, snarare. Det känns mer som ett jobb men inte om man tittar på inkomsten.

Men iallafall. Jag har tre kollegor. En av dem har stympat magsäcken. Två lever på “dricklunch”, som de kallar det. Diet shakes. Samma smak varje dag. En kör med pulver som hon vispar ut i vatten. Ser ut som tunn, tunn broccolisoppa. Den andra dricker färdig ur tetrapack, och festar till det ibland med en sån där viktväktar-proteinbar. De talar stolt om hur mycket de har gått ner i vikt och jag håller tyst. Så himla tyst. Jag vet att om jag börjar predika kan jag inte sluta och jag orkar inte.

Känner mig som en fegis.

Så hej allihopa. Det är inte så lätt alltid, det här. Ibland är det jättesvårt. Men det kanske är skönt för er att veta att det är det för mig också.

Dock köpte jag just Lesley Kinzel’s book Two Whole Cakes. (Den kostade 9 dollar. Portot kostade 15. YAY.) Hoppas att den kan inspirera lite.

various — 5 Comments
2
Jun 11

Boken: När kroppen inte räcker till

Jag håller nu på och pysslar med boken, skriver lite nytt och redigerar gamla inlägg för att reflektera sådant jag har kommit på under vägen. Och eftersom jag faktiskt inte är så intresserad av att tjäna pengar på det här (alltså, det skulle väl vara kul, men mest gör jag den så folk som inte, eh, förstår sig på datorer kan läsa också), så tänker jag lägga upp de extra bitarna här också.

Det här kommer från kapitlet om träning. Och var inte rädd för att kommentera. Det här är inte set in stone. Förändringar kan komma att ske, inte minst om jag får kommentarer om att jag är helt fel ute.

====



Jag slutade träna förra sommaren eftersom det alltid är på sommaren som jag blir som mest deprimerad. Något som det inte pratas så mycket om när det tjatas om att tjocka ‘bara’ behöver träna regelbundet och äta nyttigt är just det där med att alla faktiskt inte kan träna. Alla har inte den möjligheten och att anta motsatsen kallas ofta ableism. Jag har inte hittat något bra ord på svenska så jag kör på det engelska. Able är motsatsen till disabled, det vill säga funktionshindrad, och det är där ordet kommer ifrån.

Den där tjockisen i rullstol som du antar bara åker för att hon är lat (inte så vanligt här i Sverige, men i USA såg jag feta i elrullstolar ganska ofta) kanske har reumatism, fibromyalgi eller någon av hundra andra åkommor. Hon som flämtar av att gå upp för en trappa kanske har astma. Och någon som mig, som tillbringar en stor del av sommarhalvåret inomhus med nerdragna persienner, kanske lider av exempelvis årstidsbunden depression (som jo, finns i både sommar- och vinterversion) och inte bara ligger i en hög för att det är bekvämt.



Med det här vill jag säga att man inte alltid kan se på något varför de inte ‘tar hand om sig’, som det så överlägset heter. Den där tjockisen kanske visst gör det, men på det sätt som fungerar för henne. Och om du råkar vara den där som inte orkar, kan eller hinner så är det också helt okej. Det gör dig inte till en sämre människa.

Och när jag ändå håller på kan jag ju nämna att det inte heller är något fel på att helt enkelt inte ha tid eller råd att träna. Visst kan man gå ut och gå alldeles gratis, men om man inte har tid? Småbarnsförälder, karriärmänniska, genomstressad måsteperson? Spelar ingen roll. Du behöver inte rättfärdiga din tjockhet genom att kämpa dig igenom träningspass bara för att du borde.

Det kommer mer om det i nästa inlägg, så jag säger bara såhär: Du gör som du vill. Det är din kropp. Ingen jävel ska komma och tala om för dig vad du borde eller måste göra. Nej, inte ens om du är tjock.

various — 6 Comments
24
Feb 11

Bloglove: Discourse – Doctor Samantha Thomas

Hi Samantha! I’m saying lots of nice things about you in this post. Just in case you find your way here.

Jag har länge tänkt skriva något om Samantha Thomas och hennes blogg, eftersom jag är en hopeless fangirl. Hon är sociolog (heter det så på svenska? det gör det väl?) och har forskat om en massa olika saker, bland annat fetma, och blev snabbt en av mina absoluta FA-heroes. Kolla in hennes blog eller för den delen alla de research papers hon har skrivit. Ska läsa igenom dem någon dag, de låter väldigt intressanta. Idag tänker jag dock prata om ett gammalt inlägg som hon har skrivit. Det handlar om vikt som ett känslomässigt/emotionellt problem, snarare än ett fysiskt. Mycket intressant.

Här påpekar hon bland annat att man inte kan ta en persons erfarenheter och generalisera. För det finns de som känner att deras viktnedgång på X kilo med hjälp av Y-metoden får dem att må bättre. Det betyder inte att alla borde rusa ut och testa den bantningsmetoden. Det finns andra, som väger 200 kilo och har hur bra värden som helst. Det betyder inte att alla som väger 200 kilo är hälsosamma. Och så vidare. Överhuvudtaget så pratar hon en hel del om att det inte går att generalisera på det viset. Att vi är olika. Att det som funkar för mig kanske inte funkar för dig. Det här är en väldigt viktig del, tror jag.

Och det är därför det inte finns en enda “lösning”. (Jag hatar ordet lösning i detta sammanhang, därav citattecknen.) Det är därför folk som preachar en enda bantningskur eller för den delen en enda sorts intuitive eating är full of it. Vi är alla olika. Det som funkar för dig kanske inte funkar för mig. Och det är väldigt viktigt.

Vilket inte betyder att jag inte rekommenderar alla att iallafall testa intuitive eating och allt det där. Men sanningen är ju att denna metod kan se så olika ut beroende på hur man använder sig av det. Bantning, å andra sidan, är väldigt strikt. Fullt med regler. Eller ja. Tror det iallafall. Har inte direkt följt något program i mina dagar.

För övrigt pratar Samantha i inlägget jag nämner även om att ensamhet faktiskt är en indikator för dålig hälsa. Det jag funderar på är då hur fetma och ensamhet interagerar. Svårt att säga, men jag kan tänka mig att det ena i vissa fall kommer på köpet. Alltså, jag menar inte att alla tjocka är ensamma och tvärtom, men jag vet hur skammen för ens kropp kan få en att dra sig undan, särskilt om man har en ätstörning. Att äta bland folk är inte lätt, inte när det känns som att folk råstirrar på en hela tiden. (Huruvida de faktiskt gör det är en helt annan sak…)

Hursomhelst. Intressant inlägg, intressant blogg. Kolla in henne.