Det här inlägget skrevs först på engelska här. Eftersom jag tänker på det språket blev det så, och jag hoppas att jag kan översätta utan att det haltar alltför mycket…
Tidigare i veckan sändes en debatt på den amerikanska kanalen ABC. Programmet hade temat “Is it okay to be fat?”, och om du vill se det hela själv, klicka på länken, men var beredd på en hel del fat-phobic content och ganska mycket moralkakor. Två av gästerna var hur bra som helst, det måste sägas, och de är anledningen till att jag orkade titta på det hela överhuvudtaget. Jag har tänkt att skriva lite mer om de BRA saker som sades lite senare.
Gästerna var (från vänster till höger, med programledaren i mitten):
Marianne Kirby, en av författarna till Lessons From the Fat-o-sphere: Quit Dieting and Declare a Truce On Your Body, som jag recenserade här. Hon skriver även bloggen The Rotund, som jag läser jämt, och verkar vara pretty awesome (säger jag helt opartiskt).
Crystal Renn, som är världens högst betalda plus size model. Hon började dock som “vanlig” modell och utvecklade världens ätstörningar i sina försök att vara tillräckligt smal. Jag fangirlade henne som bara den här, och kolla gärna in de här bilderna, där hon testar samma kläder som en “normalstor” modell. Man ser skillnaden väldigt bra där, och hon är hur snygg som helst, t.o.m. i världens hemskaste kläder.
Kim Bensen, som har skrivit boken Finally Thin!, en memoar om hur hon bantade ner sig från 350 pounds (dvs. 160 kilo) till någon löjligt liten storlek. Det här är enligt hennes mening bevis att vemsomhelst kan göra det, och på hennes hemsida kan du köpa allt från låg-kalori-socker, via väskor med ordet BELIEVE tryckt på, och fina saker som fotoramar med magneter på baksidan så att du kan rama in ett foto på dig själv när du var tjock och sätta på kylskåpet. Som motivation, antar jag.
MeMe (Meredith) Roth, som har bildat en organisation mot fetma. Den heter National Action Against Obesity och jag bör väl lägga till att den är en enmansoperation mot tjockisar, inte någon stor organisation. Överhuvudtaget är hon känd i bloggvärlden som random fatphobic crazycakes (favorituttrycket!) lady. Det är svårt att sammanfatta henne kortfattat, men det här inlägget på The-F-Word.org lyckas ganska bra, och den här artikeln hos the Guardian är också väldigt bra. Ooh, och här skriver Jezebel mer om hennes “credentials”.
Och nej, jag kan inte förneka att jag inte var helt opartisk när jag presenterade de fyra, men det är svårt att inte vara det när det de säger talar så himla tydligt för hur vettiga de faktiskt är. Som exempel kan vi ta deras opening statements, som baserades på frågan “Is it okay to be fat?”
====
Programledaren:
“Is it okay to be fat? Let’s start with you, MeMe.”
MeMe:
“It’s not okay to be fat when we realise that in almost every single case being over-fat is a result of habitual improper eating. Obesity ravages the body, there’s an untold cost of human suffering, and there’s a financial burden to all of us, not just the person that is eating themself into obesity.”
Programledaren:
“But is there a way to be fat and healthy?”
MeMe:
“Not if you have feet, hips and knees, not if you have an endocrine system, and not if you have an arterial system.”
Programledaren:
“Marianne, you would respectfully disagree?”
Marianne:
“Like, I HAVE feet and hips and knees, it’s very exciting. I –”
MeMe:
“I’m sure the orthopedist finds the effect of your weight on those feet and hips and knees very exciting too.”
Marianne:
“Actually, no. I’m actually a very healthy person. It’s kind of amazing, I’m far healthier now than I was when I started dieting, you know, at seven, and continued for a lifetime.”
Programledaren:
“What do you make of the question, though? Is it okay to be fat?”
Marianne:
“I think it’s kind of an unfair question, because that’s like asking ‘is it okay to be anything other than white, middle class, heteronormative, mainstream body type?’. I mean, it’s my body. It’s totally okay. It’s noone else’s business.”
MeMe:
“I have a question for you. Would you be willing to forfeit any payout from an insurance company, Medicare or Medicaid for any medical costs associated with your obesity?
Marianne:
“I don’t understand why you think that’s even a good thing. It’s –”
MeMe:
“Well you said that it’s your body and that it’s nobody else’s business, I was just curious if you would be willing to forfeit any payout for any sickness associated with your obesity from Medicare or Medicaid which we all pay for, or insurance. I’m just curious!”‘
Programledaren:
“I think MeMe’s getting a little bit ahead in the debate, which is the idea of the cost or burden to society of medical expenses. And we all know that something like 9% of all medical expenses are related to obesity. But we can get to that in a minute. Why don’t we continue with our opening statements? And I turn to Kim. Is it okay to be fat?”
Kim:
“Well, I think that first of all you have to define okay. What does okay mean? Is it a permission? Because once we start policing what goes in our mouths from a legislative point, that’s very scary. And what is fat? Are you talking about a term that the government set up? Is it a pound overweight? How long have you carried it? I mean, I think it’s very difficult to be overweight and healthy. I think there’s exceptions, especially when you’re young there can be exceptions, but it takes a toll on your body and I speak from experience. But my husband told me I was beautiful when I was 350 pounds. It’s not a beauty thing, it’s a health thing.”
Programledaren:
“Crystal, for your industry, it’s very much a beauty thing. Is it okay to be fat?”
Crystal:
“I think that it’s okay to eat, well, a balanced diet. I also think that it’s good to exercise and wherever your body falls, whether that’s actually a four, or an eighteen, I think that it’s really about the actual healthy eating habits that you have and wherever your body falls. I believe, actually, because I have met people, in my side of things, you know, my division is the plus size industry, and I meet quite a few women who eat a very healthy, balanced diet, and they just happen to be a size eighteen.”
Programledaren:
“But doesn’t the fact that you’re a plus size model speaks volumes about the fashion industry, because looking at you, you don’t look like a plus size person to me.”
Crystal:
“Oh, absolutely. I do know that the society, when they hear plus size model, they have a picture in their mind, but in the industry, a plus size is anything above a thirty-four inch hip, thirty-five inch hip, and that goes all the way up to a twenty. What I’m fighting for is a variety on the runway. I want all different types of women in magazines, because I think that’s an accurate portrayal of what women are. And I think that they could look at those magazines and those ads and feel really positive from that. Because people ARE all different sizes, and no matter if you’re, if you’re starving yourself down to be healthy, I don’t agree with that. And an interesting point that was brought up earlier was about the hips and the knees and it causing problems when you’re ‘obese’. Well, I remember when I’d been exercising for eight hours a day, what that did to my hips. It was quite amazing, I found myself having trouble to walking down the street.”
Programledaren:
“So you’re saying that the quest for being thin can be quite unhealthy as well?”
Crystal:
“Oh absolutely. I think it’s all about moderation, which is my stance.”
====
I de första fem minuterna så har MeMe alltså talat om att det är helt omöjligt att vara tjock och hälsosam om man har höfter, knän och fötter, ett hormonsystem (tror jag översättningen är, “endocrine system” är ju det som regulerar hormoner, bl.a, och har du ett bättre svenskt ord för detta, hojta!) eller artärer.
När Marianne påpekar att hon faktiskt inte har problem med sina leder trots sin storlek så hoppas MeMe på henne och frågar om hon skulle vara beredd att avstå från sjukförsäkringspengar för sjukdomar som har att göra med hennes fetma, eftersom det är något vi alla betalar för och om Marianne säger att det är hennes kropp och hennes business så ska andra minsann inte behöva betala för det…
Och när Marianne försöker fråga varför det skulle vara en bra idé så blir hon avbruten och programledaren säger att 9% av alla kostnader för sjukvård i USA är för sjukdomar relaterade till fetma, och för sedan över frågan till Kim istället för att utreda färdigt.
Kim är sugary sweet och använder sin egen erfarenhet som grund för vad hon tror på, och jämfört med MeMe är hon faktiskt helt okay att lyssna på, iallafall till att börja med. Därefter pratar Crystal om hur dåligt hon mådde när hon var som smalast och nämner även problemen hon hade med sina leder när hon var anorektisk.
Det tar med andra ord inte många minuter för en att börja tycka illa om MeMe, eftersom hon pratar högst, drar egna helgalna slutsatser och inte drar sig för att avbryta de andra. Och det här är bara början.
Innan vi går vidare kan jag även påpeka att den procentsats, 9%, som nämns, gäller ALLA kostnader för sjukdomar som KAN bero på fetma, oavsett om patienten faktiskt är fet eller inte. Nyfiken på hur stor del av alla kostnader som spenderas på olika sjukdomar, eftersom jag ville veta om 9% var mycket eller lite, hittade jag den här tabellen, som visar procenter ganska bra. Hjärtsjukdomar ligger i topp på 8.3%, men trauma (typ olyckor, tror jag?) och cancer är inte långt efter, på 6.9 och 6%.
Sedan har vi det där med att tjocka människor har större chans att överleva hjärtattacker och liknande, att banting och viktpendling skapar lika mycket hälsoproblem som att vara tjock och att när man pratar om fetma-relaterade sjukvårdskostnader så ingår lapband surgeries (som jag inte vet vad det heter på svenska, gastric by-pass?).
Och sedan har vi det faktum att många tjocka inte går till doktorn när de borde eftersom de ofta blir tillsagda att gå ner i vikt även om de har svårt att andas för att de var för tidigt födda och har underutvecklade lungor, som en kompis till mig, eller har oupptäckta blodproppar i lungorna eller, för att ta ett helt annat exempel, har ont i knät eftersom de har ramlat.
====
Allt eftersom debatten fortsatte så rabblade MeMe Roth resultaten av diverse undersökningar, varav en påstod att feta har mindre hjärnor. Vid detta påstående brast hela publiken i skratt, vilket fick mig att känna mig mycket bättre. När jag letade efter vidare information om den här undersökningen hittade jag en blog som påpekade just hur galet ett sådant här resonemang är:
There’s also the small matter in which Roth stated that overweight/obese people had brains “4% smaller” than “healthy weight” people. I understand the study’s from the University of Pittsburgh, as she noted, but I want to know what exactly the university said, since this sounds – as the audience for the debate attested – like total crap. Does the brain shrink as someone gains weight? What of the five percent of dieters who used to be obese and are now considered “normal” weight, such as Kim Benson? Do their brains enlarge as these people continue to keep the weight off?
The only way this makes sense is if evolution slowly progressed over centuries to the point that genetically larger people had 4% smaller brains, but then that’s admitting that weight and size has very much to do with genetics and very little to do with willpower or one’s moral worth, which Roth won’t concede to. Except when it comes to fat women giving birth to kids with spina bifida, at which point Roth says, “You’re fighting against Darwin here!”
Well, MeMe, you can’t have it both ways – either weight is caused by genetics or it’s caused by one being a self-indulgent slob, and it looks like you’ve undermined your lazy-slob position right there. Check… and… mate.
====
Vidare pratade Crystal lite mer om hur sjukt hennes ätande var då hon var anorektisk, vilket blev extra läskigt då MeMe satte igång att berätta om sin icke-bantning, som baseras på idén att lägga på två nollor på den vikt man vill ha, vilket är så korkat att det liknar inget. I hennes fall så var hennes målvikt 130 pounds, ca 59 kilo, och alltså “får” hon äta 1300 kalorier per day. Och eftersom hon vill äta mer än det per dag så springer hon four miles, 6.5 kilometer, per dag och kan därför äta 1800!
Vilket låter väldigt hälsosamt, eller hur?
Vid ett tillfälle i debatten sa Kim helt bestört till Marianne: “But you don’t know how much you’re eating, because YOU’RE NOT COUNTING YOUR CALORIES”.
Sedan kom en manlig barnläkare dit och mansplain-ade (otroligt klumpig översättning, men…) exakt det som redan hade diskuterats. Senare pratade han om tragiskt över-matade sexmånaders bebisar och var allmänt irriterande. En sak som han gjorde bra var dock hans fråga till MeMe om hon tyckte att stigmatisering av människor är en bra idé. På detta svarade hon att hon inte tycker att vi ska stigmatisera MÄNNISKOR men att stigmatisering kan användas på ett positivt sätt för att bota the obesity crisis.
Vilket i princip betyder att det inte är okay att frysa ut enskilda människor, men feta som grupp ska behandlas som sämre människor. Det hon missar här är väl det faktum att det inte går att stigmatisera feta som grupp och lagstadga emot dem genom att t.ex. vägra dem sjukvård, utan att det drabbar enskilda personer.
Som svar på detta sa Marianne:
“But what your message does is stigmatise fat people. You don’t run an organization that attacks school systems for not having recess. What your organization does is making people feel bad about themselves. There are no ‘powers of stigmatization’ that can do anything good for a person. You know, shame doesn’t work that way.”
Dvs, hon påpekade just det jag sa ovan, och pratade lite mer om att det enda MeMes budskap gör är att ge enskilda människor dåligt samvete för hur de råkar se ut. Själv tycker jag att MeMe’s argument låter väldigt mycket som “åh, jag gillar inte homosexuella, men DU är ju okay fast du är gay”, och det är så fucked up att jag inte ens vet var jag ska börja.
====
Ett annat citat är:
“We’ve gotten ourselves to the point where we are behaviorally and neurochemically dependant on food.”
Yes, hon sa verkligen just det. Hon satt i TV och berättade att våra hjärnor får oss att tro att vi måste äta, annars dör vi. Oh REALLY? Stoppa pressarna! Sådana nyheter kan vi inte hålla tyst om!
Eller, jo. Det vet väl vemsomhelst. Utom MeMe Roth, tydligen.
====
Kim var i jämförelse riktigt trevlig. Hon pratar med en söt-som-sirap-röst, och tittar på dig som om hon inte vill något hellre än att DU, bara du och ingen annan, ska tänka på din hälsa och din framtid och göra något åt din tjockhet. Hon var faktiskt inte så hemsk förrän mot slutet, då hon sa följande…
Kim:
“I just don’t understand. Are you saying that obese people are obese because of genetics, not because of behaviour?”
Marianne:
“I’m saying that there are a lot of things, and no one reason. And the argument –”
Kim:
“Can I just ask about you? Are you obese simply because you have an obese gene, and not because you overeat? Because you’re talking about eating healthy food, eating in moderation, exercising… (och här SKRATTAR hon) … I gotta ask about you. I’m just asking, not condemning or making any statements, I just want to know. Are you the size you are because you overeat, or because you’re just genetically pre-disposed?”
Marianne:
“I’m this size because I dieted for twenty years.”
Kim:
“Well, DIETING doesn’t get you to that size.”
Marianne:
“It DOES, actually. It gets you to the point where you lose a little bit of weight, and then you regain like 10% more than what you lost, I can’t remember the exact statistics on that. So when you go through the cycle of gain and loss, of gain and loss, of gain and loss, you do wind up at this size.”
Kim:
“I know! I did! I was bigger than you are!”
Um, yes. Först sa hon att man inte kunde banta sig till över 300 pounds (135) kilo, och skrattade överlägset medan hon sa det, bara för att i nästa andetag medge att HON minsann hade bantat ett helt liv och vägt mycket mer än så i slutändan. Contradictions much?
====
På slutet fick de alla säga något lite snabbt, och här kan vi (återigen) se hur olika deras tankebanor är:
Kim:
“I think that beauty comes from within, not from without. But I don’t want people to fall into the trap that if they want to lose weight, that they feel that they can’t do it. I don’t want them to think that just because they’ve been overweight for a million years, have tried every diet out there, um, have yo-yo-ed up and down a million times… If they truly want to get to a healthy weight it doesn’t matter how long you’ve been overweight or how much you weigh, the only way you’ll never lose weight is if you stop trying.”
Crystal:
“I think women have a problem with self-hatred and lack of confidence. I believe that there’s absolutely a prejudice in this country to anyone over the size of… probably a ten, and I think that’s very sad, and I think that, you know, if this country got over that and maybe started to accept, you know, different types of people, maybe women wouldn’t feel so pushed down and maybe they would even take it to the next step from where they are and they’ve already come so far. I would like to see that happen and I’m so proud of women and I really think that people need to be an individual to find success. Be happy with who you are, and then go out and live your life.”
MeMe:
“If we’re going to do anything about reversing the obesity trends in the U.S., we’re going to have to take most of our resources and focus on the pre-pregnancy to age five bracket, before children have developed their body compositions and their eating and exercise habits. It may not be in the constitution, but it is in the Declaration of Independence that we have the right to pursue happiness and without your health you don’t have that. Every child born in this country should have a chance at being healthy and a chance at pursuing happiness. We owe that to them. So let’s focus on the pre-pregnancy to five-year-olds and foster Generation H for ‘healthy’.”
Marianne:
“My body and my health doesn’t look like everybody else’s body and their health. Everybody is an individual, everyone has their own challenges when it comes to their health, however that’s defined. And I think that it’s incredibly damaging to judge someone and their health level solely on this one factor. It’s ridiculous. And it has reached a point in our society where it’s not just, you know, fatty-fatty-fat people like me, it’s trickling down to people of all sizes, and children and we’re actively damaging ourselves by being obsessed by this one number instead of doing things that are actually good for us.”
Kim säger att man borde försöka banta bara en enda gång till och då, underförstått, med hennes metod.
Crystal påpekar att dagens kvinnor verkar ha problem med sin självkänsla, och att hon tror att det inte kommer att kunna lösas om vi inte gör något åt de ideal som finns idag. Hon pratar om att försöka vara nöjd med den man är, etc, etc.
MeMe säger att vi bara kan lösa the obesity crisis om vi koncentrerar oss på “pre-pregnancy to age five”, dvs. BLI INTE GRAVID om du inte är smal för då är ditt barn fördömt från början. Det faktum att gener för ens kroppsform inte ligger i ens fysiska utseende utan i ens, eh, gener, har hon tydligen missat. Hon säger också något om att man inte kan vara lycklig om man är tjock, och är inte det en helt lovely syn på livet?
Marianne säger att kropp och hälsa är individuellt och att hon tror att det är extremt farligt att döma folk efter hur de ser ut, särskilt när det kryper ner i åldrarna. Vidare pratar hon om att man istället bör satsa på saker som är bra för en, vilket låter ganska vettigt.
====
Och nej, jag har verkligen inte skrivit det här för att försöka få “min” debattörer att låta smartare. Jag har i princip bara återgett det hela som det var, och alla korkade/totally awesome uttryck är deras förtjänst, inte min. Fast i slutändan måste jag hålla med den här bloggen om vad hon säger; att folk som MeMe och Kim inte aktivt försöker att skada tjockisar, utan att de bara tror på sitt budskap så mycket att de inte fattar att de gör mer skada än nytta eftersom de TROR på det så mycket. Ord för ord:
I don’t believe fat-fighting generals like Roth and Bensen are truly evil – I don’t believe they wake up every morning and ask themselves, “Hmmm, now how can I torture a fat person today?” Rather, they just have their heads far up their own behinds. They’re more invested in their own PR than they are in creating real beneficial change for other people. It’s their way or the highway, simply because they say so. And their way – at least in their eyes – has taken on an almost holy shimmer. They couldn’t possibly be doing wrong by other human beings when they’re feeling so darn right.
Och nu är jag uppe i nästan 4000 ord, så nu får det vara nog!
