Jag tror det är dags för ännu en Därför Ska Du Inte Tro På Bantningspiller-lektion.
Vi börjar med den här bilden. Ingen hård träning, ingen svält, kilona rasar, hurra!
Vilket tar oss hit. Ser ni vad jag ser? Jomen precis. Detta medel är utveckat av samma företag som gjorde (gör, förresten) pillren jag pratade om sist. Bio Serae heteter de.
På deras hemsida kan man se flera saker. Först och främst så jobbar de inom the nutraceutical industry, vilket är den industri som tillverkar kosttillskott och så vidare. De är alltså inget medicinskt labb. Vidare finns en liten rad om att det är deras MARKETING TEAM som försöker få ut “det bästa” inom just denna industrin. Bara en liten grej, jag vet, men vi kan komma överens om att det knappast är läkare eller medicinska forskare med tjockisars bästa i syfte som sitter och hittar på de här pillren.
Det man ser om man går till sidan för medlet ifråga, ID-ALg, är att den så kallat vetenskapligt bevisade undersökningen pågick under två månader. Åtta veckor. Det är så kort tid att man i princip inte kan säga något om det överhuvudtaget.
Intressant är också att det inte finns någon som helst länk till den research som styrker att detta fungerar. Men med lite Google-fu hittade jag artikeln ifråga (varning, PDF-fil). (Notera även att denna artikel som “bevisar” att det är ett medel som hjälper inte har någon författare eller tidskriftsnamn och nummer på sig. Det enda som finns är en gigantisk Bio Serae-logga.)
Här kan man se att efter åtta beckor hade försöksgruppen gått ner cirka 2.8 kilo, medan kontrollgruppen hade gått upp 0.96 kilo. P, det vill säga sannolikheten för att detta inte skulle vara korrekt, ligger på 0.047. Vanligt värde här är annars 0.02, så chansen att man inte har ett korrekt resultat är något högre än normalt.
Vidare kan man notera att då undersökningen sägs koncentrera inte bara på vikt utan även kroppsfett, BMI och omfång så använde man sig av såväl måttband, frågeformulär och en fancy slags våg som även mäter kroppsfett. Grejen är då den att kroppsfett mäts med minst felmarginal genom obduktion. Om att mäta kroppsfett med denna metod läste jag följande:
This method CAN be accurate (4% margin of error) but the results are affected by hydration, food intake and skin temperature. If you’re dehydrated, you’re body fat percentage will read higher than it is.
Men om vi hoppar vidare till the conclusion…
Först och främst kan vi ta en titt på the per-protocol conclusion. Per protocol är då de deltagare som uppfyller alla kriterier och har följt instruktionerna ordentligt. Vad gäller denna undersökning så är skillnaden i resultat inte så särskilt stora.
Som synes gick försöksgruppen ner 0.22 kilo, medan kontrollgruppen gick upp 0.02 kilo, om man kollar på hela per protocol-populationen. Det är en skillnad på 0.2 kilo totalt, det vill säga 200 gram. Detta skyller man på att populationen var så varierad, med BMI från 28 till 39. Därför tar man också och plockar ut alla med BMI över 30 och ger dem sin egen lilla kolumn. Där ligger skillnaden i vikt mellan grupperna på +0.96 kilo och -2.80 kilo. Känner ni igen de numren?
Oh yes. Det var de som rabblades i abstractet som resultat. Fast det inte var det man undersökte från första början. Man riktade inte in sig på kvinnor med BMI över 30. Man riktade in sig på överviktiga kvinnor. Punkt.
Och det faktum att denna artikel, som jag sa ovan, inte har några författare angivna, är skriven av företaget som tillverkar medlet ifråga och vad jag kan se aldrig har varit publicerat i någon tidskrift överhuvudtaget… Ja, det säger en hel del.