Vi tar lite latbloggande på det, va? På vad, undrar ni? Jo, på en dag som är så varmt och klibbig att jag inte ens kan sticka för garnet bara blir helt svettigt och otäckt. Så. Lite latblogg på värmen och länkar på det.
Ni vet att jag har mina husgudar. Folk som säger bra saker nästan varje gång de klickar “publish” på sina bloggar, och Michelle aka Fat Nutritionist är en av dem. I det här inlägget pratar hon om mellanmål och vikten av att tillåta sig dem. Och att tillåta dem att vara onyttiga om man känner för det. Mellanmål måste inte vara keso och rivet äpple. (Fast det kan vara det. Om du gillar sånt.) Det kan lika gärna vara chips eller frukt eller choklad eller fil eller kall potatis. Typ.
Gillar särskilt den här biten:
Providing yourself with regular opportunities to eat means that you will either pick rough times (like 6am, 9, 12pm, 3, 6, and 9pm again), or pick rough intervals (two or three or four hours) at which you will sit down with food in front of you.
You do not have to eat. But you have to sit down and look at that food and give yourself real, unconditional permission to eat if you want. And to go back for seconds, or thirds, if you need them. Or to eat half of it and change your mind and throw it away. Or to take a couple of bites and hand it to your husband. (Ahem. What?) Or wrap it back up and stick it in the fridge or freezer for another time.