Posts Tagged: operation


9
Jun 11

Vad är det de säger? Egentligen?

Men hej, nu är jag sådär förbannad igen. Jag gjorde nämligen research för boken och snubblade över en del information om fetmaoperationer. Här har vi ett antal klyschor, myter och rent ut sagt falsk information som dras fram i artiklar, några via uttalanden från läkare. Nedan kommer jag genom att plocka isär citat ifrån samtliga artiklar jag hittat försöka få fram sanningen. För det behövs.

(Och förresten: Är inte här för att döma, men någon måste skriva om de negativa följderna också. Faktiskt.)

====

Från Fetmaoperationerna ökar kraftigt — “Ett misslyckande för samhället”:

“Jag skulle helst inte vilja utföra fetmaoperationer överhuvudtaget. Jag ser dem som ett misslyckande för samhället,” säger överläkaren Arthur Jänes på kirurgen på Sundsvalls sjukhus.

Ett misslyckande? Hur då? Det faktum att folk föds tjocka? Att BMI är till 64-84% ärftligt? Så länge vi inte kan genmodifiera tjockisar att se ‘normala’ ut kan jag säga med relativ säkerhet att det inte är samhällets fel att vi ser ut som vi gör. Om vi inte räknar det faktum att banting är lika med sabbad ämnesomsättning är lika med viktuppgång förstås, något som smalhetshetsen bidrar till. Dock tror jag inte att det var så han menade, snarare tvärtom. (Ni vet hur det låter, ‘inte tillräckligt stöd för tjocka, mer information eftersom de inte fattar själva vad de gör för fel, bla bla bla’.)

Fetmaoperationer görs mer eller mindre dagligen och många av patienterna är unga, ibland i 18-årsåldern.

“I år gör vi närmare 250 operationer, och de har ständigt ökat i antal de senaste fem åren. Det är en mycket stor och kraftig ökning,” säger Arthur Jänes.

Ja. Stor ökning, särskilt hos unga. Och det faktum att kids som inte ens är tjugo år gamla opereras är tydligen inget att oroa sig för. Vaddå, att ha en magsäck i storlek valnöt de kommande sjuttio åren, vem bryr sig? Man är ju smal. (Lägg till detta det faktum att vitaminbrist och liknande följdsjukdomar påverkar unga mer än äldre, helt enkelt eftersom de kommer att leva med det under fler år.)

Och prognoserna för ett lyckat resultat är goda, de som opereras går i genomsnitt ner 30 till 35 procent under det första året.

Notera: Det första året. Kom ihåg att Paul Campos sa i The Atlantic att det i längden är bara 10-15%. En undersökning av svenska patienter som publicerades i New England Journal of Medicine (pdf-länk) listar en viktnedgång på 13.2 – 25% efter tio år, så jag tror inte han är helt ute och seglar här.

Kristina Berglund har bara börjat sin bana mot en smalare tillvaro och det har sitt pris, nu kan hon bara äta miniportioner på en och en halv deciliter i resten av sitt liv.

“Jag känner ändå att jag fattat rätt beslut. Jag tvekade aldrig,” säger hon.

Alltså, inte för att hacka på en enskild person, men ‘tvekade aldrig’? Att inte tveka på att göra en operation som stympar magsäcken för alltid säger mer om samhället i stort och det tryck som finns på att konformera till idealen än på henne som person, men det är ändå så himla sorgligt.

====

Från Svenskarna blir allt fetare — Vården har ingen koll:

Forskning visar att övervikten beror på många olika saker. Det handlar om arv, psykologiska, sociala och kulturella faktorer, men också om var man bor.

“Vi ser tydliga mönster mellan stad och land. På landsbygden är övervikten och fetman mer utbredd, och det beror bland annat på att man oftare tar bilen eftersom avstånden är längre. I städer finns cykelbanor eller så kan man gå,” säger Hans Lingfors.

Denna dude säger alltså först att det handlar om ett antal olika saker, men väljer sedan att rikta in sig på en enda orsak. Det vill säga, tjockisar rör inte på sig. Det är oväsentligt att fetma har mycket att göra med arv, psykisk hälsa och så vidare.

Jag behöver väl knappast påpeka att kulturella och sociala skillnader är enormt viktiga här. Det är väl känt att välbärgade samt utbildade människor är smalare än mindre bemedlade (säger både SCB och The Fat Nutritionist), vilket till stor del beror på att det i många fall är, a) billigare med mindre nyttig mat, b) svårare att laga god och hälsosam mat när man stressar sig igenom dagen, kanske för att man har flera jobb så att man kan försörja familjen, och c) man helt enkelt har andra möjligheter som fattig.

Med andra ord finns det mycket mer än bara ‘på landsbygden åker man mer bil’ som ligger bakom här. Huruvida det har att göra med att fler välutbildade flyr till storstan och det därför verkar som att lantisar är tjockare, ja, det kan jag verkligen inte uttala mig om. Förmodligen är det en kombination av orsaker.

“Det är helt otroligt att man inte tidigare haft program för att förebygga övervikt och fetma. Du kan få hjälp med att sluta röka och alla vet att det är farligt. Jag tycker synen borde vara den samma på övervikt och fetma,” avslutar Linda Rudberg.

För alla ‘vet’ ju att fetma är lika farligt som rökning! Det går överhuvudtaget inte att vara tjock och ha bra värden. Eller?

====

Från Specialkliniker behövs för att klara behovet — Allt längre kö till magsäcksoperation:

Camilla är 42 år. Hon bor i Nybro och har precis genomgått en magsäcksoperation. När Camilla tog kontakt med landstinget vägde hon 98 kilo och hade ett BMI på 38. För henne handlade det om liv eller död.

“Om jag vill leva ett hälsosamt liv och hålla mig vid liv var detta alternativet för mig. Det är ju ingen som vill väga 250 kilo,” säger Camilla Rosander.

“Idag vet vi att människor som gör sådana här operationer lever mycket längre. Har man ett BMI på 40 så löper du dubbel så stor risk att dö i förtid,” säger Peter Möller, kirurg på Länssjukhuset i Kalmar.

Genom att genomgå en operation där 1% dör inom 30 dagar och 6% inom fem år (pdf-länk)? Det intressanta med denna studie är för övrigt att av dödsfallen så var hela 19% till följd av hjärtproblem, när just hälsa är en anledning som ofta används för att propagera för just fetmaoperationer. Huruvida hjärtproblemen skulle ha utvecklats ändå eller berodde på matvanor, följdsjukdomar, alltför snabb viktnedgång och så vidare låter jag vara osagt. Och en sak till: I den här studien dog hela 16 av 440 på grund av självmord, vilket kan jämföras med statistiken för Sverige år 2008; 19 per 100 000 invånare.

Och då har vi inte ens pratat om det faktum att överviktiga faktiskt har lägre risk att dö av ett antal sjukdomar, bland annat just hjärtattacker.

För att få genomgå en magsäcksoperation inom landstinget ska du lida av fetma alltså ha ett BMI på 35 eller mer, men operationen är inte riskfri. Dock har man idag kommit väldigt långt vilket gör att komplikationer sällan uppstår.

“Som kirurg är man rädd för läckage när man gör de olika tarmkopplingarna eller att blödningar ska uppstå. Men chansen är liten, 0,5 till 1 procent. Men är du så här fet så finns inget annat alternativ för att gå ner i vikt och få ett varaktigt resultat,” säger Peter Mölller.

En magsäcksoperation eller en gastric bypass innebär att patienten får en förminskad magsäck. I och med det kan man helt enkelt inte äta lika mycket som tidigare och heller inte vad som helst.

“Patienten måste vara medveten om att lägga om sin kost. Inte äta skräpmat eller dricka läsk. Personen måste äta var tredje timme och inte dricka till maten. Det är viktigt och motionera. Följer patienten rekommendationerna blir 8 av 10 normalviktiga och detta måste patienterna vara medvetna om. Följer de inte riktlinjerna blir det inte bra,” säger Peter Möller.

Notera ordvalet i första meningen. ‘Lida’. Jo, jag lider verkligen av att vara tjock! Står inte ut! Puh-lease.

För övrigt är 0,5 – 1% en väldigt intressant procentsats, med tanke på vad jag just skrev ovan. Antalet verkar skilja lite i olika undersökningar och har antagligen att göra med att man tittar på olika tidsperioder. Precis som doktor Peter säger så dog 1% det första året i undersökningen jag refererar till. Det är först några år senare som siffror går upp.

Och så tar vi lite fat shaming på det. För det är självklart den överviktiges fel om hon inte går ner så mycket som det sägs att man kan. Hon äter ju inte rätt! Hon tränar inte! Följer inte instruktionerna!

“Som det ser ut nu så ökar trycket och fortsätter vi med samma organisation som vi har nu så kommer vi inte klara efterfrågan. Jag tror vi måste satsa på högvolymcentra där ett specialistteam koncentrerar sig på senna sortens operationer,” säger Peter Möller.

Det jag undrar här är följande: Hur kan siffrorna ha ökat så mycket? Så mycket fetare har vi inte blivit. Och för den som undrar med hur mycket kan jag informera er att antalet för sju år sedan låg på ungefär 500. År 2010 utfördes 7000. Detta innebär att det utfördes fjorton gånger fler, fast antalet överviktiga bara har ökat med 4.4% från 1997 till 2007 enligt SCB. (Jo, det saknas tre år där, men då kan vi dra till med Folkhälsoinstitutet istället. De säger att antalet feta har legat stadigt på 14% sedan 2007, medan antalet överviktiga har ökat från 26 till 29%. Går inte riktigt att jämföra på det viset, men vi kan nog komma överens om att ökningen inte ligger på 1400%.)

Och då har vi inte ens räknat med det där med att gränserna för vilket BMI som är lika med övervikt sänktes 1998.

Camilla resa har precis börjat. För henne har allt gått bra och nu stundar ett helt nytt liv.

“Jag mår jättebra och tar promenader varje dag. Sen hoppas jag kunna komma igång med träning också. Landstinget har ju gjort en investering i mig och det måste jag ju ta tillvara på,” säger Camilla.

Alltså. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Den här tjejen tycker alltså att man har ‘investerat’ i henne. Att hon ska vara tacksam att de har stympat hennes magsäck, berövat henne förmågan att äta normalt och att det därmed är hennes skyldighet att bli smal.

Och jo, jag låter väldigt dömande här. Det är inte meningen. För Camilla kanske det här är en bra grej. Hon kanske mår bra av att väga mindre och det där med decilitersmå portioner spelar möjligtvis inte så stor roll för henne. Men ändå. Man har aldrig en skyldighet att sköta sin hälsa. Ingen läkare, organisation eller landsting ska få en att känna på det sättet. Någonsin.

====

Från “Vi opererar friska magsäckar”:

“Jag tycker det är en katastrofal utveckling där fetman ökar allt mer i hela västvärlden och den enda lösningen man ser är att operera bort friska magsäckar på löpande band,” säger läkaren Andreas Eenfeldt.

Äntligen en läkare som inte har dollartecken i ögonen! Allt han säger är inte bra, men där har han en poäng. Varför är det här enda lösningen? Borde man inte istället fråga sig varför folk vill bli smala till varje pris? Varför de är så desperata av sina misslyckanden vad gäller viktnedgång att de tar till sådana här extrema metoder.

====

(Och återigen: Gör vad du vill med din kropp. Det är inte min business. Dock vill jag skriva kritiskt om det här eftersom så få andra gör det.)


24
Jan 11

Svarsstund, del 5 (HAES-edition)

Veronika:

Jag förstår skräcken, men drabbades nu av enorm prestationsångest. Jag måste komma på en bra fråga. Argh!

Det här borde jag kanske fråga i andra bloggen, men var hittar man källor om man vill skriva om “fetma-operationer”? Jag har läst en grej jag skulle vilja besvara, men då jag har svårt att hitta fakta (alla sidor om dylika betalas ju typ av företag som ägnar sig åt sådana operationer), tänkte jag att du kanske vet.

Jag har dröjt med att svara på den här frågan eftersom den är så oerhört svår att svara på. Särskilt om man vill ha information som gäller Sverige och inte USA, som de flesta HAES-bloggare utgår ifrån. Men om vi börjar med amerikanska vinkeln så har Junkfood Science mycket bra. Irriterande nog använder hon inte taggar eller kategorier, men ungefär halvvägs ner på sidan har hon, i kolumnen till höger, en lista med inlägg som handlar om just bariatric surgery. Jag rekommenderar till exempel följande inlägg:

Bariatric surgery – the most life-altering decision you’ll ever make

When scares become deadly – weighing the actual risks of dying of obesity

Why we never hear, why people don’t talk and why people don’t want to know…

Särskilt det sista inlägget är tänkvärt, och visar verkligen vad som kan hända om man går igenom det här ingreppet.

Om vi pratar svenska källor så har Netdoktor.se faktiskt lyckas med en någotsånär kritisk text. Om man vill ha siffror kan man kolla på Danderyds Sjukhus’ sida, var dock medveten om att den är pro-operation. Här finns en annan text, skriven på ett ganska pro-operationsvis, men pratar ändå om riskerna. I denna artikel pratas det om att dödsrisken är låg, under en procent, men medger också att viktnedgången efter tio år bara ligger runt 17%. Detta innebär, om man säger att en person väger 125 kilo innan, bara 21 kilo. Vidare kan jag ju påpeka att om man, i detta hypotetiska fall vore 1.70 lång, fortfarande skulle vara “morbidly obese”, eller, som man säger på svenska, “sjukligt fet”, och över den gräns som man måste vara för att få operationen från början.

En annan bra artikel är America’s moral panic over obesity, där Paul Campos, som har skrivit The Obesity Myth, pratar om bland annat denna sorts operation.

Och som alltid rekommenderar jag Fettpaniken av Marie Carlsson. Finns på biblioteket, men du behöver nog gräva dig igenom ungefär hundra kilo bantningslitteratur för att hitta den. Har ett kapitel eller så om överviktsoperation.

Ett till inlägg om just detta kommer nog. Har ett på lager som jag aldrig har skrivit färdigt.