Fick några kommentarer på förra inlägget gällande något i artikeln som jag länkade till. Där skrivs det nämligen att det är de homosexuella fashion designernas fel att sådan enorm smalhet finns i modevärlden. Det här är något jag aldrig har tänkt på, men jag blev såklart nyfiken och frågade min vän Google vad hon tyckte om det hela. Jag hittade då bland annat följande…
Enligt New York Times satte man år 2006 en minimum längd-vikt ratio (BMI minimum 17.4-18.5) samt ålder (minimum 16 år) i bland annat Madrid och Milan för att undvika alltför smala modeller, medan man i USA försvarade sig med:
1) Weight-height ratios are an unfair standard because they vary naturally with age.
2) We can’t tell each designer what to do.
3) Don’t make models jump through a lot of hoops.
4) Thinness isn’t our fault; it’s growing among celebrities generally.
5) It’s a problem only for models who aren’t “emotionally stable.”
6) Fashion will eventually solve the problem by shifting back toward curvier women.
Som synes gäller detta inte exklusivt homosexuella designers, men jag tyckte ändå det var intressant och skulle vilja säga följande:
1) Det är just det som är problemet med BMI. Varför används det för resten av oss om det inte är rättvist för modeller?
2) Eh, va?
3) För det här med att banta ner sig till ingenting är inte “jumping through hoops”?
4) Alltså. Inte deras fel? Dvs “han började”. Hur gamla är vi? Fem?
5) Oavsett om man är “instabil” som det så finns kallas innan man blir ätstörd är risken ganska stor att man blir det av sjukdomen. FYI.
6) När då? Det här skrevs för fem år sen. Det har inte hänt än.
Jag kunde för övrigt inte hitta något om huruvida detta uppehölls eller om det var något tillfälligt det skrevs om 2006 och som inte hölls fast vid.
När jag sedan läste vidare hittade jag en hel del som var… ja, fördomsfullt. Kan inte säga något annat. Och jag är den första att säga att nej, modevärlden är inte okej. Det sätt den behandlar kvinnor, det sätt de lever och dör på för att leva upp till ett sjukt ideal är för jävligt.
Men är det verkligen bögarnas fel? Som vi alla vet, correlation does not equal causation. Detta innebär till exempel: a) Många designers är gay, b) Många designers hävdar att smalhet är nödvändigt (klädhängare, samma storlek, blablabla). Detta ger en positiv korrelation, men vad det inte ger är bevis på att det är sant. Något av det viktigaste när man gör research är att vara säker på att man mäter rätt sak. Gör man inte det får man låg construct validity, vilket ger undersökningen ifråga ett ordentligt minus i kanten.
Så det kan vara något att tänka på.
Något jag har funderat över är snarare om de är lika påverkade som resten av oss. Vi vet att modeller blir påverkade att gå ner i vikt av miljön de jobbar i. Gäller detsamma för designers? Blir de också hjärntvättade?
Intressant fråga.
Men för att återgå till vad Google fiskade fram till mig så är det främst diverse personer som säger att det är såhär det är. Några exempel:
I The Atlanta Post, under rubriken Is The Homoerotic Pull of The Fashion Industry To Blame For Anorexic Standards? skriver Yvette Carnell följande:
Think about it. Isn’t it is agonizingly obvious from watching a model’s morbidly thin frame strut down the runway that straight men, and gay women, don’t share the same beauty ideals as fashion designers? Which begs the question: Who are these fashion designers and what images are they envisioning when they design haute couture?
(…)
In answering these claims, many designers feign insult and claim that the job of models is to be a hanger for the clothes. In other words, designers are claiming that they are nullifying the feminine features of their models so that buyers of women’s clothes – mostly women – won’t be distracted by a woman’s body. Apparently, designers feel that breasts and hips are distractions to be designed around, not incorporated into designs for clothes which will eventually adorn the bodies of women who have, you guessed it, breasts and hips!
(…)
The problem here is that gay designers are driven by the wrong impulses. Their primary desire is to satiate their own appetite by recreating their sexual desires in the bodies of their female models. Gay designers have transformed the fashion industry into their own little autoerotic and self-sustaining play pen, creating a vampire effect which sucks the self-esteem right out of women.
Sedan har vi Beth Ditto, sångerska och plus size-modell, vars kollektion med brittiska klädkedjan Evans fick tjockisar att pipa av lycka, som säger följande:
“If there’s anyone to blame for size zero, it’s not women. Blame gay men who work in the fashion industry and want these women as dolls.
“Men don’t know what it feels like to be a woman and be expected to look a particular way. The Beckhams are part of the machine, Paris Hilton is part of the machine.
Och i sin blogg (som sedan dess har lösenordsskyddats) säger Tracie Egan, som brukade skriva för oftast feministiska siten Jezebel följande:
I think that gay men are actually the most to blame for many of the problems in the fashion industry, like the absence of womanly curves on the runway, and the hideous, figure-assaulting trend that is the tent dress, which no women who have tits, and no straight men who have an appreciation for tits, have any use for.
Som synes finns det många som säger samma sak, och det är inte så konstigt att många av oss tror att så är fallet, eftersom ingen verkar prata om det motsatta. Den enda artikel jag har hittat som faktiskt argumenterar emot detta fenomen är New York Magazine, som skriver:
It’s hard to argue that gay male designers perpetuate the “tent”-dress trend any more than female designers or straight male designers. And it’s hard not to admire Lanvin designer Alber Elbaz, who designed some of the most famous tent dresses in recent memory. Elbaz does not design clothes for straight men who “have an appreciation for tits.” As Ariel Levy wrote in her New Yorker profile of the designer, he designs clothes “that a woman wears when she falls in love herself,” not clothes “that will make a man fall in love with the woman who wears [them].”
As for the skinny-model issue, all of the top designers essentially pull from the same group of a couple hundred girls each season, who mostly have 34-inch hips and thighs smaller than arms. So you see the same skinny girls in all the top shows. Also, Marc Jacobs recently put Daisy Lowe, someone who may be slender but much more closely resembles real women than the typical runway fare, in a campaign. And who discovered Lara Stone and made her a star? Riccardo Tisci of Givenchy. The problems with the fashion industry may be many, but it seems unfair to place most of the blame on gay men when there are plenty of women and a handful of straight dudes working in it, too.
I och för sig tycker jag inte att man kan skryta med att ha upptäckt plus size-modeller när en av de ovannämnda har storlek 34-36, men jag gillar det man nämner om att skapa kläder som får en kvinna att älska sig själv och inte får en man att älska en kvinna.
Som sagt, det finns många problem inom modevärlden och jag är enormt frustrerad över att inget förändras där, men vems fel är det egentligen? Och hur hänger det ihop med just det här om det ideal som tvingas på oss var vi än går? Och ärligt talat, även om det är homosexuella fashion designers som ligger bakom besattheten kring figur, är det verkligen för att de vill att deras modeller ska se ut som småpojkar? (Och ärligt talat, homoerotik?)
Som Dvärghundspossen kommenterade på mitt förra inlägg:
Förresten, jag kom på att det finns en koppling mellan skylla-på-bögarna och fetma-debatten. När man diskuterar fetma så handlar det egentligen om vad som är fult, men alla låtsas att det handlar om hälsa. När man börjar dra in det här skylla-på-bögarna så glömmer man OCKSÅ bort hälsan och börjar prata utseende istället. För “att se ut som en pojke/man fast man är kvinna” har ju ingenting alls med hälsa att göra.
Nej, det är ju det det inte har. Särskilt inte inom modevärlden där kvinnor springer runt i kläder och smink en man knappast skulle ha på sig. Det jag önskar egentligen är att man skulle fokusera lite mer på att förändra hur det ser ut på catwalken. Och det bästa sättet att göra det är nog inte att säga att det är bögarnas fel.
