(Uppdaterade för övrigt det här inlägget för att fixa hundra stavfel. Oerhört slarvigt skrivet!)
Så tydligen har San Francisco förbjudit att lägga leksaker i Happy Meals. Och först av allt bör jag väl påpeka att:
a) Har inte varit på McD på tusen år, föredrog alltid Wendy’s när jag var som mest snabbmatig.
b) Att vara sur för att en sådan jätte inte får göra något känns lite sådär.
c) Happy Meal-leksakerna är väl sådär roliga till att börja med.
d) Ewww.
Men iallafall. Såhär står det i artikeln:
“We’re part of a movement that is moving forward an agenda of food justice,” said Supervisor Eric Mar, who sponsored the measure. “From San Francisco to New York City, the epidemic of childhood obesity in this country is making our kids sick, particularly kids from low income neighborhoods, at an alarming rate. It’s a survival issue and a day-to-day issue.”
och:
Mar said it would lead the fast-food giant and other restaurants to provide more healthful food for kids. The ban, he said, was crucial to the fight against childhood obesity and the illnesses that go along with it, including diabetes and the risk of heart problems and stroke. The cost of fighting those diseases, he said, will be in the billions.
“It’s astronomical how much it’s going to cost if we don’t address it,” Mar said. “It’s incredible the crisis that’s going to hit us.”
Emphasis mine.
Idén är att alla måltider som har mer än 600 kalorier och får mer än 35 % av dem från fett inte får ha leksaker medskickade.
Men alltså. Idén att människor inte är smarta nog att själva fatta att de inte borde äta snabbmat sju dagar i veckan är så otroligt patronising. Att dessutom skylla det på låginkomsttagare är för jävligt. Här finns det nästan alltid en ICA eller Konsum eller whatever nära, vart man än bor, men särskilt i USA är “grocery deserts” vanliga. Det innebär att det, främst i fattiga områden, inte finns några mataffärer. Man måste ofta ha bil för att ta sig till dem, och då är det självklart att det är lättare att gå och köpa snabbmat, eftersom sådana restauranger finns i typ vartenda gathörn.
Och visst finns det barn som är överviktiga på grund av dåliga matvanor, men det är precis lika vanligt att de är det för att de är födda såna. För att de ser ut så trots att de äter bra och rör på sig. Att tro att det kommer ändra på sig bara för att man förbjuder leksaker? Eh. Tror det mest kommer resultera i trotsiga barn.
Särskilt gillar jag slutklämmen där. Obviously har det inte att göra med att ge barn bra matvanor, utan för att kostnaderna för att behandla dessa sjukdomar kommer att bli för stor.
Och don’t get me started på det där om att man faktiskt räknar alla som dör eller har problem med hjärtat/diabetes/etc. som att det var orsakat av fetma, samt att när man säger “fat accounts for X deaths” räknar man alla feta, oavsett om de dör i en bilolycka eller av en hjärtattack.
(Källa för detta är Fettpaniken av Marie Carlsson, så det blir ingen länk. Ska recensera den någon dag.)