Jag har suttit och väntat på att andra och tredje delen av The Biggest Loser-bloggserien ska postas på BodyLoveWellness.com, och hoppades på att få läsa alla tre delarna innan jag skrev det här, men nu pratar alla om det, så jag känner att jag vill säga något innan det blir gammal skåpmat.
För övrigt så är det tydligen lite tjafs gällande ursprunget på det här – Perez Hilton av alla människor snodde i princip hela texten från del två av serien jag pratar om och postade den utan credit, vilket ledde till att många tror att det faktiskt var hans story från början. Det är det inte. Den skrevs av Golda Poretsky, som är en holistic health counselor, och finns även på Jezebel.
Iallafall.
Golda har pratat med Kai Hibbard (och det där var den enda före-efter-bild jag kunde hitta där före-bilden inte hade arrangerats för att se helt hemsk ut) som gick till final i tredje säsongen av amerikanska The Biggest Loser om hur det faktiskt är att vara med i just den här serien. Tydligen får man inte säga något om detta i efterhand och nu riskerar hon stämning från NBC för intervjun och har fått en massa kritik från fans av TV-programmet. Jag har själv sett ungefär en halv säsong för sådär en tre-fyra år sen när jag själv bodde i USA så jag kan inte säga att jag är insatt i det hela, men det jag minns var absolut inte positivt på något sätt.
Nu är väl reality TV inte direkt den bästa miljön att befinna sig i, de skapar ju konflikter och svåra förhållanden som underhållning, vilket är en anledning till att jag har så svårt för den här sortens program, men det här gör inte det hela mer okay. Snarare tvärtom. Som Golda påpekar, snarare är det ännu viktigare att se efter sina deltagare när de går igenom något som är psykiskt påfrestande.
Några exempel:
- Under uttagningarna tar man ifrån deltagarna nycklarna till deras hotellrum, och låter dem inte gå därifrån utan sällskap. Det är bara början; när de väl kommer till ranchen får de inte ta emot brev på sex veckor, och efter åtta veckor tilläts de FEM MINUTER på telefon med sin familj, och detta med en representant från programmet närvarande.
- Efter en extremt hård challenge tvingades samtligare deltagare dricka varmt vatten som hade suttit i en varm bil en hel dag medan TV-teamet, programledaren och – märk väl – tränarna, som då inte hade sprungit som galningar i 35 graders värme, fick vattenflaskor från kylväskor. När en av deltagarna bröt ihop och påpekade att de faktiskt inte var djur utan människor, så tystades han ner och påmindes om vilken tur han hade som var där, och att han skulle dö om han inte gick ner i vikt.
- De får överhuvudtaget höra i princip varje dag vilken tur de har att få vara där, eftersom hundratusentals tjockisar blev bortvalda för deras skull, detta även när de blöder, tränar skadade, kissar blod för att de är så uttorkade, och blev tillsagda att de slösar bort sin enda chans att bli smal, att må bättre, att inte dö i förtid, och så vidare.
- De tränade två till fem timmar per dag, och även om det FANNS läkare och dietister till förfogande, så gick tränarna och TV-teamen rakt emot deras råd och tog ifrån deltagarna drycker som läkarna hade ordinerat; de påstod att de skulle binda salt och få dem att gå upp i vikt.
- De äter långt under vad som är normalt, i Kai’s fall var det ca 1000-1200 kalorier per dag, något som hon fortsatte med när hon kom hem, ända tills hennes man satte stopp för det hela. Vid det laget hade hon blivit av med sin mens, sov kanske tre timmar per natt och tränade upp till åtta timmar per dag. Under hela den här tiden fick hon mail från producenterna som frågade om hon tränade, hur hon åt och så vidare, vilket gjorde det hela ännu värre
- En vecka i showen är inte en riktig vecka, utan kunde pågå mycket längre eller kortare tid. I vissa fall var det flera veckor som passerade, så när tittarna ser att en person lyckats gå ner 12 lbs på en vecka så är det i själva verket mycket längre tid. Och även när det faktiskt är den tid som anges är de medverkande extremt ohälsosamma, skadade, uttorkade och mår hur dåligt som helst.
Och så vidare. Det är så hemskt att läsa så jag slutar där. Det som jag fastnade vid var det allra sista Kai sa i del två, nämligen:
“I believe that … most of the contestants felt like it was okay to treat us like we were subhuman when we were there, that the ends justify the means. If they were going to make us thin, then it was totally worth it to humiliate us and treat us poorly all the way along. I just don’t feel that way.”
Och jag kan väl lägga till att enligt CBS News så har hon gått upp 70 av de 118 lbs som hon gick ner under de tre månader programmet pågick.
Edited to add: Och nu hör jag att det kommer till Sverige till hösten. Oh joy.