Hej fina läsare.
Jag måste bara erkänna en sak för er. Det finns en anledning till att jag inte har skrivit så mycket de senaste månaderna. Jag har börjat jobba. Eller ja. Praktisera. Det är inte därför, egentligen. Men jag äter sämre mat nu. Mycket sämre. Jag orkar inte träna längre. Och jag har börjat gå ner i vikt. Jag mår sämre, eftersom maten jag äter inte är lika bra för mig, kroppen är sur på mig för att jag inte springer längre och jag väger tio kilo mindre. Tolv, kanske.
Jag fattar inget.
Jag har liksom predikat att det inte spelar någon roll vad man äter eller hur man äter det, bara man mår bra. Man har en grundvikt och kroppen brukar hålla sig däromkring. Och här sitter jag, äter nachochips till lunch alldeles för ofta. Dricker för mycket Pepsi. Det är konstigt. Jättekonstigt. Och det känns som att jag inte följer mitt eget recept längre. Jag kan liksom säger hela dan att intuitive eating är bra och att man inte ska tänka på det där. Och sen kommer jag hem efter mina timmar på jobbet och äter första bästa mat, orkar inte laga, blir så trött. Mina energinivåer är inte samma som de flestas. De är lägre, mycket lägre, så det är naturligt att sova sig igenom middagen efter att ha varit i affären fem eller sex timmar, men det betyder inte att det är bra för mig.
Jag vet att det inte är det. Men magen är mindre och kilona färre (dock inte så många färre; typ 85 tror jag) och tankarna om att det är på något vis bra går inte att bli av med.
Så det är därför. Det känns liksom inte riktigt rätt att skriva om det här när jag inte kan leva som jag lär eller wtf ever man ska kalla det. Jag kommer nog över det hela. Tror jag. Kommer tillbaka. När jag vänjer mig. När jag får ordning på mig. Tills dess… Ja. Det blir inte så mycket gjort här.
PS. Jag älskar dock praktiken. Det är i en tygaffär. Himmelriket. Det är bara tröttman jag blir… trött på.